|
|
Frågeastrologi |
|
|
För de flesta av oss hänger ordet horoskop samman med när man är född. Tidningarnas ”horoskopspalter” utgår från födelsedatum, och även de som på allvar studerar modern astrologi befattar sig nästan uteslutande med horoskop som uppställts för födelseklockslag. Men om man betänker hur sällsynta exakta födelseuppgifter måste ha varit innan mekaniska klockor blev vanliga, inser man att äldre tiders astrologer måste ha haft fler strängar på sin lyra. I själva verket har den vanligaste sortens astrologi genom historien varit frågeastrologin, även kallad horär (tim-) astrologi, som utgår från föreställningen att den tidpunkt då en fråga ställs till astrologen i sig utgör frågans ”födelse”. Ett horoskop som uppställs för denna tidpunkt avspeglar därför såväl själva frågan som dess framtida öde, det vill säga svaret. Ur en materialistisk världsuppfattning är frågeastrologin ännu mer svårsmält än födelseastrologin. Inga teorier om magnetism eller strålning kan tillfredsställande förklara hur planeterna skulle kunna påverka någon att uppsöka astrologen för att finna sin borttappade brosch just vid den tid då horoskopet visar att broschen finns i barnkammaren – eller vad frågan nu kan gälla. Det är därför inte förvånande att naturvetenskapligt orienterade förespråkare för födelseastrologi sedan 1800-talet ofta har tagit kraftfullt avstånd från frågeastrologin och fördömt den som vidskepelse. Redan Ptolemaios, som på 100-talet försökte göra naturvetenskap av astrologin, utelämnade (bland mycket annat) konsten att bedöma frågor ur sin redogörelse. Utifrån ett synsätt där världsalltet utgör ett sammanhängande helt är det däremot inte alls underligt att även de minsta skeenden kan utläsas ur himlakropparnas rörelser, vare sig man anser att denna organism styrs av en inneboende intelligens, en personlig Gud eller karma. Ett praktiskt exempelEn vanlig sorts frågor rör borttappade föremål. De utgör en betydande utmaning för astrologen: en förkommen plånbok eller nyckelknippa kan vara i stort sett var som helst, och alla möjliga platser skall täckas av horoskopets tolv hus. Följaktligen är det vanligare att astrologen tar miste vid detta slags frågor än vid många andra, men också desto mer imponerande när hans eller hennes slutsatser är korrekta. En vän hade förlagt nyckeln till sin cykel och ringde från sitt hem för att be astrologen leta i stjärnorna efter den vid en tidpunkt då stjärnhimlen såg ut som nedan:
Ascendenten faller i Jungfrun, vars härskare Merkurius därför representerar frågeställaren. Allt lösöre hör till andra huset, som faller i Vågen; dess härskare Venus representerar således nyckeln. Det första vi ser är att Merkurius och Venus är i konjunktion, alltså nära varandra: nyckeln finns nära frågeställaren. Venus är också i konjunktion med tionde husets spets, vilket kan betyda en arbetsplats (tionde huset repesenterar arbete) eller en plats söder om den där frågan ställdes (tionde husets spets, den punkt på himlen där en himlakropp står som högst, ligger på vårt halvklot rakt söderut). Slutligen är Venus i allra sista graden av sitt tecken, nära gränsen till nästa. Det är lätt att tänka sig att nyckeln också ligger nära en gräns, till exempel en dörr mellan två rum. Astrologen framkastade därför att nyckeln förmodligen fanns nära frågeställaren, i sydlig riktning och/eller på en plats där han brukade arbeta, möjligtvis nära en dörr. Kan dessa upplysningar då hjälpa honom att finna nyckeln? Tyvärr är det inte så enkelt. Innan Merkurius, som är den snabbare planeten, hinner fullborda konjunktionen, går Venus in i nästa tecken och i konjunktion med Saturnus. En sådan situation kallas frustratio och anses vanligen förhindra fullbordandet av det som frågan gäller. Här följer Merkurius dock så hack i häl på Venus att alla tre planeterna blir konjunkta i en och samma grad, även om det tar ytterligare ett par grader innan Merkurius går om Venus. Astrologen förmodade därför att frågeställaren så småningom skulle komma att finna nyckeln, men att det skulle dröja oväntat länge. Flera månader senare, efter att sökandet sedan länge hade givits upp och en ny nyckel anskaffats, återfanns den gamla nyckeln alldeles intill ingången (visserligen dörrlös) till en alkov där frågeställaren brukade sitta och arbeta, söder om det rum från vilket han hade ringt astrologen för att ställa sin fråga. |
|
|
|
|
