|
|
Liv och död |
|
|
När astrologer i äldre tider bedömde ett födelsehoroskop var klientens livslängd det första man undersökte. Astrologins syfte var att förutsäga viktiga händelser i livet, och därför var det grundläggande att avgöra hur långt livet skulle bli. Det finns flera astrologiska tekniker för detta ändamål, men en av de tidigaste och i västerländsk tradition viktigaste är att identifiera den livgivande punkten, hyleg. Denna teknik tycks dock av någon anledning inte ha slagit rot i Indien tillsammans med resten av den hellenistiska astrologin. Hyleg är en latiniserad form av en arabisk term (haylaj) som i sin tur lånats in från medelpersiska hilak. Detta ord användes för att översätta grekiskans aphetes ”utsändare [av livet]”; en direkt latinsk översättning av samma begrepp är prorogator. Den äldsta bevarade definitionen av hyleg, som återges av Ptolemaios, bygger på en indelning av planeter och andra punkter i två grupper eller ”sekter” (hairesis): de som hör till dagen respektive natten. Vid en dagfödsel, då solen är över horisonten, utväljer man hyleg enligt följande regler:
Vid en nattfödsel, då solen är under horisonten, väljer man:
Ptolemaios modifierar dock dessa mekaniska regler något: om både solen och månen är på hylegiska platser skall man välja den som är starkast placerad. Om en tredje planet har värdighet i både solens och månens positioner, och dessutom är på en starkare plats, väljer man den. Ett exempel
För att illustrera principerna kan vi se till detta horoskop för en faktisk nattfödsel (solen under horosonten). Månen kan inte vara hyleg eftersom den befinner sig i fel hus. Detsamma gäller solen. Av övriga planeter är Saturnus på den starkaste hylegiska platsen (10:e huset) och härskar över det tecken där månen befinner sig. Saturnus blir därför hyleg. Nästa steg är att undersöka de primärdirektioner som involverar hyleg. Detta är en hellenistisk prognosteknik som går ut på att följa en planets eller annan punkts bana över himlavalvet efter födelsen tills den når en plats motsvarande den där en annan given punkt befann sig i födelseögonblicket. Den tid detta tar omräknas sedan så att en rörelse på 1° längs den celestiala ekvatorn (c:a 4 klockminuter) motsvarar ett år av livet. En sådan förflyttning (direktion) tänks påvisa en händelse vars natur motsvarar kombinationen av de båda punkterna. När hyleg kommer i kontakt med en planet som till sin natur eller genom sin bestämning i horoskopet är livshotande, anses detta av klassiska källor medföra fara för livet, om tidpunkten också sammanfaller med den ungefärliga livslängd som horoskopet utvisar. En sådan livshotande planet kallas anairetes ”förgörare” eller abscissor ”avskärare”. I detta horoskop är ascendentens härskare Jupiter i åttonde huset med en kvadratur från åttonde husets härskare solen. Eftersom ascendenten representerar liv och åttonde huset död är denna förbindelse mellan de två ett starkt argument för kort liv. Ascendenten får dock en nära aspekt från Venus, en naturligt god planet, som kan förlänga livet något, men knappast bortom medelålder. Jupiter i åttonde huset får också en aspekt från Mars i det sjunde, illa placerad i sitt fall (Kräftan). John Gadbury (1658) skriver om Mars i detta hus: ”the Native ... will often be engaged in Broyls; and thereby be in danger of Stabbing, or of being Murdered”. En sådan händelse skulle kunna förväntas då hyleg kommer i kontakt med Mars. Avståndet mellan hyleg och Mars är drygt 46° (eller, annorlunda uttryckt: det tog hyleg c:a 186 minuter efter födelsen att nå Mars’ födelseposition). Vid 46 års ålder knivhöggs personen faktiskt till döds. Huruvida dessa gamla astrologiska tekniker generellt kan ge så rättvisande resultat är en fråga som bara kan avgöras experimentellt, och därtill kommer givetvis frågan om det etiska i att upplysa en klient om hans eller hennes förmodade livslängd. Men den vikt som sedan astrologins början lagts vid just detta slags undersökningar illustrerar tydligt skillnaden mellan traditionell händelseorienterad astrologi och modern ”astropsykologi”. |
|
|
|
|
