|
|
Tropisk och siderisk zodiak |
|
|
Zodiaken är det bälte på himlen inom vilket planeterna (som i astrologiskt språkbruk inkluderar solen och månen) ses röra sig mot bakgrund av stjärnbilderna. På 300-talet före vår tid delade babylonierna in detta bälte i tolv delar om vardera 30° och gav varje del namn efter den stjärnbild som var mest framträdande i den, från Väduren till Fiskarna. Dessa tolv zodiaktecken var inte identiska med konstellationerna (som är olika stora), men konstanta i förhållande till dem. Den hellenistiska astrologin med centrum i Alexandria fortsatte att använda sig av en sådan stjärnbaserad eller siderisk zodiak, och detta bruk har levt kvar i Indien, dit astrologin spreds tidigt. Även många av de perso-arabiska astrologerna på 700- och 800-talen tycks ha fortsatt att använda en siderisk zodiak. Så småningom vann dock Ptolemaios’ tabeller för att beräkna planeternas rörelser popularitet i denna del av världen, och därmed också hans definition av zodiaken. Ptolemaios, en mångsidig naturvetare, levde på 100-talet i vår tideräkning, då solens position vid vårdagjämningen föll i början av Vädurens tecken. Trots att han själv inte tycks ha varit astrolog skrev han en bok om astrologi, Tetrabiblos, där han så långt som möjligt försökte förklara astrologin utifrån sin tids naturvetenskap. Det blev en selektiv och inte särskilt rättvisande framställning med ett flertal nya idéer. En av dessa idéer var att de tolv zodiaktecknen skulle definieras utifrån årstiderna snarare än utifrån stjärnbilderna de uppkallats efter, så att vårdagjämningspunkten i sig utgjorde början av Väduren. Definitionen blev tropisk i stället för siderisk. På Ptolemaios’ tid gjorde denna nya definition ingen praktisk skillnad, eftersom de båda zodiakerna sammanföll. (Sambandet mellan årstiderna och solens vandring genom zodiaken hade varit svår för honom att upprätthålla om han hade känt till att sommar i Europa är vinter i Australien, men det gjorde han alltså inte.) Men under medeltiden, då Ptolemaios’ tabeller började komma i allmänt bruk, hade solens position vid vårdagjämningen förskjutits så mycket (på grund av det fenomen som kallas precession) att de tropiska och sideriska zodiakdefinitionerna gav upphov till markant olika horoskop. Den västerländska astrologin kom att betrakta Ptolemaios som en stor astrologisk auktoritet – en ära han knappast förtjänat – och hans tropiska zodiak används än i dag av så gott som alla västerländska astrologer, medan indiska astrologer fortfarande utgår från den ursprungligare, sideriska zodiaken. Det innebär i praktiken att alla punkter i ett horoskop förskjuts omkring 24° (för närvarande), så att de flesta hamnar i andra zodiaktecken i ett sideriskt horoskop än i ett tropiskt. Det råder enligt min erfarenhet ingen tvekan om att den sideriska zodiaken ger betydligt bättre resultat i praktiken. |
|
|
|
|